tack så mycket!

Har nog gråtit färdigt för dagen. Ibland får jag små attacker men nu var det ett tag sen. Efter YES-event 2009 började jag gråta lite då och då i skolan så jag är beredd på det värsta. Nu ska jag gå från Eilas säng till min egna och imorn ska jag väl ställa undan den, så himla sorgligt. Tycker synd om dom i min närhet in the next few weeks. Kommer typ bara prata om det och om hur gulliga alla var och om när någon gjorde nåt kul and so on. Lika bra att förvarna alla!

Det är så sjukt egentligen. I två år har vi planerat detta och efter fem dagar tog det slut. Det är varit en underbar upplevelse och jag skulle verkligen inte tacka nej till att vara med igen, trots att det är kind of omöjligt för mig.


Kommentarer



Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

Hemligt meddelande som bara jag ser!

Har du oxå en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0