littlemonster

Igår klockan fem mötte jag upp Dorota och resten av gänget på station. Vi köpte biljetter till pendeln (köpte fel biljett först så jag vågade inte riskera något och köpte en till men behövde inte visa den någonstans) och åkte mot Solna. Någon timme senare var vi framme med resten av alla tusen flicktjejer som skulle på konsert. Jag hade glömt ta ut pengar så påväg mot arenan fick jag ställa mig i en lååång bankkö som bara bestod av tjejer. På arenaområdet kunde man köpa saker så jag tog mina nya sedlar och gav dem till de skitsnygga killarna som sålde tröjor. Köpte en mysig tröja och ett fint halsband som fick ligga i världens bästa påse under konserten. Efter det delade vi på oss och jag ställde mig ensam i kön till entré B. Det var den längsta men även snabbaste kön jag stått i. Kom in utan problem och såfort man kom upp för trappan fanns ett ställe man kunde köpa snacks. Jag struntade i det och letade istället efter min sektion. Den var jättelätt att hitta så jag hann gå in på herrtoan som bara bestod av tjejer innan konserten. Plats nummer 268 stod tom på rad 6. Det var min plats. Hade inte ett enda besvär att ta mig fram dit och allt var så simpelt och strukturerat. 

 

Kom in i arenan ungefär halv åtta, precis när förbandet startade. Hon var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Tror hon hette Camryn och såg ut som en blandning av Miley Cyrus och Ashley Tisdale. Ungefär en halvtimme senare hade hon spelat klart och skärmarna visade tråkig reklam och ibland musikvideos till blandannat Olly Murs, Little Mix och 5 seconds of summer. Ibland stod det "One direction" på skärmarna i någon sekund och alla började skrika. När klockan var halv blev det mörkt i arenan igen. En film spelades upp när killarna hade en fest och efter det började "Up all night" spelas. Spelschemat kunde inte vara bättre. Alla mina favoritlåtar (One thing, More than this, I would, Over again) var med. Hoppade och skrek lite då och då och som den lilla flickan jag är inombords dog jag varje gång Louis öppnade munnen. Tycker det är synd om honom faktiskt, alla skriker hjärnan ur sig när alla andra sjunger men såfort han har ett solo var folk tysta. Kändes som att jag var den enda på min sektion som skrek då. Har fått mig lite nya favoritlåtar som var så jävla bra live. Har fortfarande inte förstått att jag faktiskt sett dem. När man kollade på skärmarna kändes det lite som en film men såfort jag kollade ner på scenen och såg fem små pojkar hoppa runt insåg jag att vi var i samma rum.

Halv elva tog konserten slut. Under de sista låtarna var det ett sånt himla drag och man bara stod och njöt av stunden. Kom snabbt ut ur arenan och efter ett tag hittade jag de andra. Vi fick åka bil hem om vi ville så den chansen tog vi. Vi stod vid ett trafikljus i säkert tjugo minuter och såfort vi började åka igen somnade jag och vaknade i Uppsala. Tog bussen till Birger jarl och var på studentskiva ett tag. Temat var "direkt från" så varför inte vara ärlig och dra på sig nya tröjan? Idag kan jag knappt gå efter allt hoppande och har tyvärr rösten kvar. Tror nästan att jag mår bättre i rösten.