littlemonster

Såg nyss Boktjuven på bio med mamma. Visste inte riktigt vad jag väntade mig men JÄVLAR vilken bra film! Grät i princip hela tiden under filmen. Förutom när jag skrattade. Men sen grät jag igen. Favoritkaraktären var utan tvekan Rudy. Önskar så himla mycket att han var min bästa kompis/pojkvän/son/bror eller vad som helst, bara jag får ha honom i mitt liv. Alltså jag vet inte vad jag ska säga om filmen, såfort jag börjar tänka på den börjar jag gråta. Det konstiga är att jag inte tror någon annan grät och mamma sa åt mig att sluta gråta men jag förstår inte hur man inte kunde gråta?? Redan från början började liksom mina tårar komma. Skulle absolut rekomendera den till alla. Den är sorglig men rolig. Om man gillar att skratta åt nazister. Det gör jag. Vet inte när min blogg blev en recensionsblogg men nu bara är det så. Om ni är känslokalla och ytliga kan jag bara påpeka att en person i filmen vid namn Max är riktigt snygg, så då har ni något att kolla på. Alltså vet inte ens vad jag skriver men jag har ont i hjärtat efter den här filmen. Ååh vad bra den var. Hoppas ni förstår ungefär vart jag vill komma med detta. Se filmen bara. Ni kommer inte ångra er.