28 juni

Idag är det exakt 10 år sen jag startade den här bloggen. Jag minns att jag hade sommarlov och mina två kompisar var på ridläger och på Malta. Jag hade ingen annan att umgås med och tänkte att en blogg var en bra idé. Det tog ett tag innan jag blev aktiv på riktigt, men minns att jag verkligen tyckte om att blogga.

 

Idag, tio år senare, har jag semester. Mina (fyra) kompisar är alltid upptagna, eller så känns det bara så eftersom jag blivit dumpad och känner mig som den mest ensamma personen i världen.

 

För fyra månader sen trodde jag att jag skulle dö av hjärtesorg. Det är fortfarande skitjobbigt vissa stunder, men det har blivit bättre. I början grät jag varje dag och fick uppleva min första (andra, tredje och fjärde) panikångestattack. Jag såg verkligen inget ljus och ville inte leva, iallafall inte om jag skulle behöva må sådär. 

 

Det är som sagt fortfarande jobbigt, men jag försöker tvinga mig själv att gå vidare. Om han ångrade sitt beslut borde han ha visat det vid det här laget, och om det är ”meant to be” kommer det bli vi igen. För att gå vidare försöker jag jobba på mig själv och bli en bättre människa (som om jag inte redan är bäst lol). Här nedan är grejer jag ska börja tänka på, men också saker jag önskar att 13-åriga Frida visste.

 

Bli mer säker. Sluta försöka göra andra nöjda och säg vad du tycker. Sträck på dig. Säg nej oftare. Sluta fråga andra hur du ska göra när du innerst inne vet vad du vill. Ta mer beslut. Ge inte upp. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker om dig. Var arg. Var inte rädd för att ta plats. Tro på dig själv.

 


RSS 2.0