why does it feel so good, So good to be bad

Igår tog jag och Tina oss en tur till Gröna lund. Jag hade lovat mig själv att testa på den nya bergochdalbanan och om jag inte grät/spydde/kissade på mig av den åka Jetline. Åkte även slänggungorna för första gången men det var så himla obehagligt och jag skulle skrika om jag behövde vara där uppe längre. Eftersom vi blivt rätt gamla och inte orkar springa runt hela dagarna spelade vi rätt mycket. Jag gjorde det mest för att prata med de snygga killarna som jobbade där vilket spelet verkade förstå för jag vann aldrig. Inte ens en ful jävla trofé. Snubben som jobbade där slog vad om att jag skulle vinna den och om han hade fel sa hans kompis att jag fick ta med mig honom hem. Så tekniskt sett är de skyldiga mig den killen. Några andra roliga var väktarna som kom fram till oss och frågade vad vi ville göra. Trodde vi var i trubbel men de menade typ ta en glass fast när jag frågade om de betalade glassen sa de att de inte sysslade med volontärarbete. Efter många timmar i solen åkte vi tillbaka till Uppsala där vi tog en öl och träffade Tinas kusin och co.
 

Kommentarer



Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

Hemligt meddelande som bara jag ser!

Har du oxå en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0