the fault in our stars

Som ni alla säkert vet (trodde jag i alla fall??) är jag helt besatt av TFIOS av John Green. Efter att jag läst ut boken räknade jag ner till dagarna då filmen släpptes och nu är vi här. Det här kommer låta dumt, men jag visste inte någon om skulle uppskatta filmen lika mycket som jag och därför gick jag själv. Jag ville kunna gråta ifred utan att någon sneglade (man är visserligen hjärtlös om man inte gråter men det känns som att jag har en speciell koppling till både filmen och boken) och undrade vad som egentligen var så bra med filmen. Vill både läs boken och se filmen hundra gånger om men jag plågar mig själv genom att göra det. Jag vet hur det slutar och att jag bara gråter och mår dåligt. Gråter liksom när jag ser trailern?? Både boken och filmen är topp tre på min favoritlista men det går verkligen inte att förklara varför. Bara se filmen och läs boken. Eller gör inte det om ni inte kommer uppskatta det. Isåfall hoppas jag att ni någon gång får en lika stark koppling till en film eller bok så ni vet hur det känns. Vet inte om jag kom någon vart med det här men ville bara förklara mina känslor.
 
Det finns alldeles för många perfekta citat så jag lämnar er med detta. Okej?

Kommentarer



Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

Hemligt meddelande som bara jag ser!

Har du oxå en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0